När vi hade cyklat till Sandviken... kände jag att det kunde vara nog...!

Eftersom jag antagit utmaningen att cykla Styrkeprøven i Norge i sommar (Trondheim till Oslo) så var jag tvungen att försöka hitta något att testa på distanser med. Jo, jag har ju visserligen Elise som inte bangar för att försöka ta död på mig på långpass. Men det visar sig att min dödslängtan är större än så.

Alltså letade jag upp något lååååångt och hittade Stockholm Randonneur Cyklister. En liten klubb, organisation, enklav med svårt lite begränsning på vart man kan cykla. Jag hoppade på deras 400km tur som startade i Barkaby i fredagskväll kl 23.

Det här är inte den vanliga arten av landsvägscyklister som sitter och gnuggar å putsar på sin ögonsten till cykel, fäller upp kepsen på rätt sätt, rakar benen och rättar till cykeltightsen över solbränna så att den där linjen mellan hud som varit exponerad mot sol och hud som inte varit exponerad mot sol inte blir suddig eller difus.

Nej, oh nej! Eftersom det här är 40mil cykling utan vätskestationer eller service så gäller det att ha med sig grejer för all slags väder och händelser. Så de hängde på väskor på styret, under ramen, bakpå sadelstolpen och en massa annat fix å trix. En Randonneur Cyklist är lite som cykelvärldens bag ladies...fast betydligt charmigare.

Iväg bar det alltså. Ca 40 glada entusiaster rullade ut i försommarnatten. Vi cyklade vi Upplands Väsby, Märsta och Uppsala där vi hade vår första checkpoint på en mack (totalt 5 checkpoints längs vägen för att kunna bevisa att man gjort hela). Klungan jag hamnade i var ca 20 pers. Många verkade känna varandra och vi rörde oss genom natten som en sjukt målinriktad massa. Eller bara som ett fiskstim som fått nippran och bestämt sig för att bryta sitt cirkelbeteende och istället utforska världen....nåja, en liten del av världen iaf.

Sträckan Uppsala till Dragon Gate längs E4 bjöd på regn och 6 grader. Måttligt imponerande av vädergudarna måste jag säga. Dyngblöta och rätt så kalla tuffade tåget på. Redan vid 3 tiden på morgonen kunde man se ljusa partier i sprickorna mellan regnmolnen som skvallrade om att solen var på väg upp. Solen! Som vi längtade efter dess värmande strålar att tina upp våra frusna kroppar!

Snart var vi i Älvkarleby och nästa checkpoint Gävle. När vi cyklar genom Gävle i morgonsolen efter ca 7-8h cykling genom natten så säger någon "vet du vad den här parken heter?" "Nej", säger jag men gissar på "Uppsala skogen". "Va?", säger han, "Det här är ju Gävle...".
Vad ska man säga. Det är något speciellt när man plötsligt inser att man trots all smärta i rumpan, stela axlar, nacke, ländrygg och lite ont i ena knät plötsligt inser att man har tuffat på med sånt fokus att man glömt att man har passerat genom en hel stad! Typ Sveriges 4:e största stad eller så... 

Nåväl, nu börjar solen värma ordentlig och vi anländer till vår tredje checkpoint som är Sandviken! Men alltså att cykla till Sandviken!? Är inte det typ Norrland... (OBS! Fullt medveten 08-ignorans). Sandviken är ju bara en ort man åker till med bil på vägen till fjällen eller så! Dit cyklade vi! Man kan alltså cykla dit! Det är bara sisådär 21 mil! Och det går fint att göra på en natt...

Lite orsaken till att jag skriver det här är den upplevelse som kom efter Sandviken! Sträckan mellan Sandviken, Årsunda och Östervåla en stilla försommar morgon med solen som kommit en bit upp på horisonten, fullkomligt spegelblanka sjöar, stolta skogar, noll trafik, Gysingens älv och forsar som passerades på slingriga sköna landsvägar genom alltihopa! Det är fan inte svårt att bli religiös då! Jag blir upprymd vara av att tänka på det! Njöt i fulla drag trots att jag inte sovit något under natten och att smärtan nu var påtaglig på sina håll. Ändå...saker man utsätter sig för och som ger så himla mycket igen! 

 Vi körde vidare och ett par timmar senare var vi tillbaka i Uppsala. Nu hade vädergudarna bestämt fått febertoppar! 28 grader och stekande sol! Och det var i det vädret vi rullade in mot Stockholm. 40mil (du kan uppleva hela rutten på Strava), otaliga sportdrycker, bars, korvar, glass och 16h senare anlände vi till Barkaby! Rätt trötta och slitna men en stor upplevelse rikare!

Tack till Stockholm Randonneur för bra arrangemang och trevligt folk! Och tack till Göran Vernersson och Martin Edén för trevligt sällskap! Nu bli det lite vila innan sista träningen inför Styrkeprøven!

Keep on... rolling rolling rolling.

 

Allan Everum

Stockholm Randonneur

Stockholm Randonneur är anslutna till Franska Brevets Randonneurs Mondiaux.

BRM är en organisation till vilken man kan skicka in sina långlopp (enligt deras format med stämplar på som då kallas för Brevet-lopp) för att tillgodoräkna sig poäng så att man kan få ställa upp i den 1200km långa tävlingen Paris-Brest-Paris.

Stockholm Randonneur har följande träningstävlingar och distanser för detta:

• 200km
• 300km
• 400km
• 600km
• 1000km